Vägunderhåll med sensorer - Sverige ett föregångsland

– Utan fungerande sensorer skulle väghållningsarbetarna inte kunna sköta sina arbeten. Situationen skulle helt enkelt bli ohållbar. Beslutsunderlaget som de går på baseras till stor del på sensorteknik, säger Mats Wärme, key account manager på B&M Systemutveckling, och expert på sensorer.

Han konstaterar att gemene man sällan tänker på hur bra väglaget är, däremot blir det desto tydligare och mer påtagligt när vägarna bjuder på exempelvis snömodd, förrädisk väta eller osynlig frosthalka.

– Vägsensorer kan samla in data som mäter väglag, vägtemperaturen och vädret i största allmänhet. Utan den här typen av sensorer skulle det vara näst intill omöjligt för en väghållare att utföra sitt arbete, och då skulle det bli kalabalik på våra vägar, säger Mats Wärme.

Vägsensorer beskrivs ibland som ett slags känselspröten som samlar in data som tolkas som blir till en åtgärd: salta eller inte? Ploga eller ej?

– Med sensorer kan väghållarna göra en kvalificerad bedömning istället för att tvingas göra körningar på klockan. Utan sensorer skulle det förmodligen bli en fruktansvärd överproduktion: antingen saltar man för mycket eller så åker man ut med plogbilar fast det inte snöat i just det specifika området, säger Mats Wärme.

B&M Systemutveckling är konsultföretag och samarbetspartner till Svevia i projektet ”Prognosstyrd dynamisk vägdrift”; ett projekt som väckt intresse över hela världen.

– Oavsett var du kommer är det alltid fokus på att kostnadsreducera och minska miljöpåverkan i verksamheten. Det här är ett innovationsprojekt som intresserar många. Redan nu har flertalet länder besökt Sverige för att följa projektet på nära håll.

Mats Wärme hyllar den modellen som involverar olika parter och där alla samarbetar gemensamt.

– Det är en nödvändighet för att komma framåt. I många andra länder är väghållningen extremt toppstyrd. Eftersom det är myndigheterna som styr utvecklingen händer det inte så mycket. Det här projektet kombinerar privata företag, myndigheter, akademier och delar av entreprenadbranschen som går samman och sluter upp mot en gemensam vision om en mer hållbar vinterväghållning.

Rent allmänt talar Mats Wärme om en explosiv utveckling, om att det hänt mer inom sensorteknikens värld de senaste 4-5 åren än de föregående 15 åren tillsammans.

– Utvecklingskurvan är exponentiell, och nu börjar det hända saker på riktigt.

Det är inte första gången Sverige som nation agerar föredöme rent utvecklingsmässigt. Trafikverkets väderinformationssystem VViS byggdes redan på 1980-talet, långt före den här typen av teknik blev standard i så kallade ”snöländer”. Idag finns närmare 800 mätstationer, grå lådor med en liten mast och vindmätare i toppen, runt om i Sverige. Här mäts vägytans temperatur, luftfuktighet, lufttemperatur och typ av nederbörd.

– Vi var tidigt ute med den här typen av innovationer. Ett county i England eller en stad i Finland kanske hade sensorer eller väderstationer, men här var det mer sammanhållet. Vi tog ett större helhetsgrepp redan från början, säger Mats Wärme.

Snart 40 år senare pågår en utrullning där VViS-systemet byts ut mot en ny generation sensorer.

– De nya stationerna är utrustade med modernare och noggrannare sensorer och med en plattform som gör det möjligt att fortsätta bygga ut med nya sensorer framöver. Utbytet motiveras även av det faktum att vissa sensorer slits vilket normalt leder till att exempelvis nederbördsmängder underskattas.

I projektet ”Prognosstyrd dynamisk vägdrift” används den allra senaste sensortekniken. Det i sin tur innebär att väderprognosleverantörerna behöver utbildas.

– För dem är det inte självklart hur en saltgiva fungerar, eller i vilka lägen det är ”rätt” att föreslå till exempel åtta gram befuktat salt. Man kan tycka att det låter som nördkunskaper, men modellerna som arbetas fram behöver innehålla beräkningar som väghållarna verkligen kan dra nytta av i verkligheten, säger Mats Wärme.

Som konsult vill han själv förstå hur tekniken fungerar i praktiken. Det är anledningen till att han avsätter tid och energi på att åka med i saltbilar eller sitta med i vinterjourer på nätterna.

– Med den kunskapen kan jag bättre förstå hur man kan tillämpa teknik som skapar nytta i vardagen. Först då lyckas man skapa bra grejer.

Mats Wärme har titeln ”Affärsutvecklare och KAM” på sitt visitkort, men brukar kalla sig själv för diversearbetare. Det är förresten något som följt honom som en röd tråd genom arbetslivet. Från början var tanken att han skulle bli kock. Han har även testat på yrkesvardagen som svetsare, sved samt inom elektroniktillverkningsbranschen och telekomsektorn. Under sin tid som vd för Movic utvecklade han och företaget små väderstationer.

– Oavsett vad jag har jobbat med har jag alltid intresserat mig för hur man kan dra nytta av tekniken. Som barn skruvade jag sönder väckarklockor, som äldre ville jag lära mig att sätta ihop dem igen. Man lär sig mycket av hur saker och ting tillämpas på det sättet. Och lite så fungerar jag än idag, säger Mats Wärme.

När han tänker på begreppet sensorer gör han det i termer som ”nyttoinformation som kan användas i samhället”.

– Sensorer påverkas allas vår vardag även om vi inte tänker på det. Meteorologerna tolkar väder via sensordata, elproducenter rampar upp och ned sin produktion baserat på sensorer och när det gäller vägar kan vi få en massa nödvändig info om dess yta tack vare sensorerna. Med sensorer kan vi se något som annars är väldigt svårt att upptäcka och identifiera med ögonen.

Mats Wärme konstaterar att det väl uppbyggda VViS-nätet fortfarande kan bidra med viktig info, men att det ”bara” rör sig om så kallade punktmätningar.

– Genom att koppla upp fordon med rörliga sensorer får vi betydligt mer och precis information, och det i sin tur ökar till en bättre förståelse för hur vägen ser ut just nu men också en prognos för den kan förändras under dagen.

Även om intresset för sensorer har exploderat det senaste decenniet är det ändå bara början på någonting betydligt större, tror Mats Wärme.

– Vilken info kan morgondagens sensorer i din parkerade Volvo i garaget leverera till väghållarna? Vilken info kan sensorerna dela med sig av till den självkörande bilen som är bakom dig på vägen? Det är så mycket spännande som sker för tillfället. På en flygplats i Norge testas redan ett projekt där självkörande vinterväghållningsfordon kallas ut på landningsbanorna baserat på sensordata, säger Mats Wärme.

Om tio år, siar han, har vi självkörande fordon ute på våra vägar – och mängden data vi samlar in är väldigt mycket högre än idag.

– Om tio år hoppas jag att det finns betydligt fler självkörande fordon ute på vägarna. Det som kommer behövas är att det finns en välfungerande modell av infrastrukturen ”digital tvilling” där olika lösningar delar information om trafik, väglag och underhållsåtgärder. Jag tror att vi är på god väg dit och att med teknikutvecklingens fart att vi kommer kunna accelerera arbetet. Driftprocessen övergår till att övervaka den allt mer automatiserade produktionen, det vill säga att man från ett kontrollrum bevakar att produktionen fungerar effektivt.

Och om hundra år, var är vi då?

– Jag hoppas att det kommer fram nya tekniker för att transportera oss i stället för de transportslag som finns idag. Kanske kan vi kliva på en vagn i Stockholm som via en vakuumtub tar oss till Göteborg på en halvtimme… Gods färdas helautomatiserat ut över landet. Oavsett tekniker kommer alltid mätningar behöva göras, och sensorer kommer alltid vara en viktig och växande del i transportsektorn.