Tjörnbron är den första bron i världen som får sina kablar utbytta.

Svante Örnberg

Komplicerat kabelbyte på hög höjd

Att byta en kabel – hur svårt kan det vara? Gänget på Tjörnbron är hjärtligt trötta på frågan. Två och ett halvt ton, kraftig spänning, hög höjd, oprövad metod. Plus trafik och mörker. I Perspektiv var med en natt när ekvationen skulle lösas

Uppdrag

Himlen är fortfarande mer blå än svart när vi samlas över kaffemuggarna i Svevia-bodarnas fikarum för genomgång. Ett dussintal personer, var och en med sitt ansvarsområde: platschef, arbetsledare, projektingenjör, kranbilsförare, representant från Trafikverket, ansvarig för spänning och hydraulik, för kontakt med SOS.

–Ikväll ska vi alltså plocka ner kabeln R400FO, säger Hans Holmgren, arbetsledare.

På whiteboardtavlan har han ritat en enkel skiss som illustrerar nattens väntande arbete.

–Det kommer att gå till så att Kenny spänner upp kabeln med domkraften. När all spänning är borta och kabeln lossad från sitt nedre fäste tar Göran och Andreas med sina kranar tag i kabeln och lägger försiktigt den på plats på gångbanan – så nära pylonen som möjligt för att avlasta den ände av kabeln som fortfarande sitter fast i bron. Kenny, Carl och Lars lossar sen fästet inne i pylonen och kabeln vinschas ner på backen.

Ni hör själva; lätt som en plätt. Om det inte vore för att kabeln väger över två ton. För att muttern, stor som en pizza, skruvades åt för 40 år sedan och har rostat sedan dess. För att Svevia har tillstånd från Trafikverket att stänga av trafiken vissa klockslag och jobbet helt enkelt måste vara klart till 04.30.

Svevias platschef heter Mats Larsson. Han var snickare fram till den dag för fem år sedan när hans platschef på ett bygge slutade och Mats fick ta över hans roll.

svante örnberg

Mats Larsson, Svevia.

–Det här jobbet är tveklöst det mest komplexa och svåra jag varit inblandat i. Tekniskt, säkerhetsmässigt – allt. Vartenda moment har vi själva fått klura ut speciallösningar på, säger han.

När den första bron mellan Almön och Källön invigdes 1960 väckte den uppmärksamhet som världens då längsta bågbro. 20 år senare lät Tjörnbron tala om sig igen, när det Liberiaflaggade Star Clipper kom ur kurs och körde in i brospannet med följden att hela vägbanan rasade ner i havet. Sju fordon körde rakt ut i mörkret och försvann med sammanlagt åtta personer ner i det iskalla djupet.

Nu är det dags för rampljuset igen. I och med att snedkabelbroar överhuvudtaget började byggas först i mitten av 1900-talet, och därmed inte hunnit bli särskilt gamla, har kablarna inte tidigare behövt bytas ut. Det förekommer också en variant av kabel som består av många tunnare vajrar som går att separera från varandra och därmed bytas ut en och en. Sorten som bär Tjörnbron är dock konstruerad på ett vis som gör att den måste bytas i sin helhet.

Det var under en inspektion 2013 man märkte att kablarna på Tjörnbron börjat rosta och Svevia fick i uppgift att på prov byta ut två av dem. Intresset från branschkollegor var stort och brospecialister från Japan hörde av sig till Trafikverket för att får höra hur svenskarna bar sig åt.

Varseljackor och hjälmar på. Sen ut i den sena kväll som hunnit bli mörk. Strax därpå meddelar William att arbetskamraterna i Trafikanordningsgruppen agerat: Trafiken har stoppats, vilket innebär klarsignal för teamet på bron.

Lugnt och vänligt, sinsemellan och gentemot oss, dagens observatörer, intar alla sina positioner. Kenny och hans kollegor har redan kvällen innan ruckat på ankarmuttern så väl att de vet att de idag kommer att få loss den.

–Igår tog det oss två och en halv timme och då var den nästan glödgad, säger Kenny Carlsson. Nu är det han som sätter igång processen genom att skruva av muttern och bit för bit med hjälp av hydraul-domkraft släppa på spänningen.

–Jag är sällan rädd när jag jobbar men det är klart att arbetet är riskfyllt och att man ska vara jäkligt försiktig. Man vet aldrig riktigt hur kabeln mår och det är starka krafter, säger han.

När den är loss från sitt fäste tar bröderna Göran och Andreas Hermansson över. Med varsitt styrreglage runt midjan rattar de varsamt sina kranar för att försiktigt föra kabeln till ett läge där den blir som stora bokstaven L; lodrätt längs pylonen, vågrätt längs marken. Ett finlirets samarbete som kräver att kommunikationen kollegorna emellan fungerar. Stabilt och ganska långsamt går det.

Nästa moment är att Carl Larsson, yngst i gänget och son till platschefen Mats, iförd säkerhetssele, tar plats i den gula personkorgen. Korgen krokas på kranen och Carl far iväg i mörkret, högt, högt över vägbanan. Uppdrag: att skruva fast ett klämkoppel på kabeln som gör det möjligt för vinschen att få ett bra grepp. Kabeln ser så liten ut där den dinglar!

Tänk att det där som ser ut som ett hallonsnöre kan orsaka så mycket meck. Kosta så mycket tankekraft, planering, och mellan umbäranden och pengar. Och då handlar det ännu bara om den minsta, kortaste och lättaste kabeln. Hur det ska gå när Mats Larsson och hans kollegor har arbetat sig fram till yttersta kabeln, 145 meter lång och tolv ton tung, är så svårt att föreställa sig att jag låter bli.

Det kan låta enkelt, men krafterna som ska hanteras är väldiga. När bron byggdes lyftes kablarna på plats med hjälp av en kran. Man hade kunnat göra på samma vis idag men för att kunna lyfta många ton 73 meter upp hade kranen behövt spärra ut sina stödben över hela vägbanan för att stå stadigt.

Och eftersom vägen över broarna (man talar ibland om Tjörnbroarna fast bara en av tre heter så) är en så pass viktig åder uppåt Bohuslän kräver Trafikverket att blåljustrafik i alla lägen måste få komma fram. Därmed är kran inget alternativ. För att minimera risker och besvär för trafikanter kommer nu hela bron att stängas av (men med möjlighet för blåljustrafik att passera) och arbetet utföras mellan klockan 23 och 04.30.

Med hjälp av kranbil har man lyft den största vinschen till baksidan på pylonen. Med vinschvajern som löper upp från baksidan, över toppen och till framsidan där kablarna som ska lyftas hänger. I övrigt har materialet till de provisoriska lyftanordningarna fraktats i omgångar i den lilla hissen som går inuti ena pylonen – och tar sjuminuter på sig att komma upp.

Det får blåsa max tio meter per sekund, det får inte vara minusgrader och det måste vara hyfsat goda siktförhållande. I vår natt är det tio grader varmt och bara några sekundmeter vind, men det hjälps inte – efter ett par timmar på bron är vi iskalla. Kaffe och rabarberkaka inne i värmen är himmelskt framåt halv två. När vi travar tillbaks upp på bron en stund senare är månen nästan full och tittar dramatiskt fram bakom ett moln över havet. Klockan är 02.52 när när kabeln i sin helhet slutligen vilar på marken. Nattens uppdrag är fullgjort.

–Smidigt som en logdans, säger Kenny Carlsson och skrattar. Det har så smått börjat ljusna över Bohuslän. Var och en plockar ihop sina saker och kör hemåt Dalsland, Uddevalla, Göteborg, Tjörn. I morgon kväll väntar samma procedur baklänges när den nya kabeln ska på plats.

#bro / #teknik / #underhåll

Ja tack! Jag vill gärna ha I Perspektivs nyhetsbrev sex gånger per år.

LIKNANDE ARTIKLAR

+ VISA FLER

Tipsa oss! Har du ett spännande projekt på gång? Hör av dig!

+ VISA FLER