Runt 60 procent av det saltsom läggs på svenska vägarkommer från Svevia. ”Blir detsaltbrist i Sverige är det migjournalisterna ringer”, säger Karl Schneider.

Foto: Svante Örnberg

Utmaning - Rätt mängd salt på rätt plats

Allt salt som Svevia strör på våra vägar köps in av Karl Schneider. Hans erfarenhet och SMHI:s prognoser avgör hur många tusen ton han beställer.

Porträtt

2017-01-09

Framför Jan Guillou i bokhyllan hemma hos Karl Schneider ligger sju rejäla bitar. Några nästan genomskinliga, andra mer grumligt vitgrå. De kommer från saltgruvor i Tyskland, Tunisien, Marocko och Italien. Liksom allt annat salt på jorden härstammar de från havet men har under årtusenden efterhand blivit instängt i berg. Och vilar nu i tryggt förvar hos Svevias egen saltexpert.

– Jag tycker bäst om just stensalt, sådant som blivit ihoptryckt och legat under jorden i många år. Det bryts i gruvor medan havssalt utvinns genom att saltvatten får avdunsta i bassänger. Nästan allt salt vi köper kommer från sicilianska gruvor, säger Karl Schneider.

Saltet fraktas på fartyg till Sverige där det lossas och med lastbil transporteras till Svevias nio centrallager. Därifrån distribueras det vidare ut till närmare 150 lager runt om i landet. Merparten används för att bekämpa halka på vintervägar men Svevia saltar även grusvägar sommartid för att binda damm.

Efter att ha läst marknadsföring på IHM började Karl Schneider att arbeta med försäljning. Först i sportbranschen, därefter i det tyska företaget BASF där han handlade med kemikalier. Efter fem års köpslående om enbart salt undrade Vägverket produktion, som var en av kunderna, om han inte lika gärna kunde arbeta hos dem.

Sedan 2004 ansvarar Karl Schneider för nuvarande Svevias all hantering av salt. Om du föreställer dig att det är en arbetsuppgift några månader varje vinter – tänk lagerhållning, prisförhandling, beställning, bokning av båttransport och inte minst – att därefter dirigera fartygen och boka lossning på rätt plats i Sverige. Baserat på fjolårets åtgång, på vilka vägar Svevia för tillfället ansvarar för skötsel av och på väderprognoser.

– Utmaningen ligger i att få rätt mängd salt på rätt plats. Jag beställer en–två båtar i månaden som jag inte vet vart de ska gå. Det får jag ge besked om efterhand som jag vet hur väderprognosen ser ut. Det gäller att minimera mängden dyra transporter på lastbil, säger han.

Personliga kontakter är viktigt i Karl Schneiders arbete och det händer att han besöker gruvor i Italien, Tyskland eller Sydamerika men vanligtvis sköter han jobbet från sitt kontor i Göteborg. Därifrån beställer han årligen runt 150 000 ton natriumklorid (vintersalt) och 25 000 ton magnecium/kalciumklorid (sommarsalt).

Nästan allt används söder om Gästrikland.

– Tidigare saltade man sällan norr om Gävle men nu har Sundsvall och Östersund fått vintrar som liknar våra på västkusten. Men generellt är man i norra Sverige mer skeptisk mot salt och föredrar vita vintervägar.

Med jämna mellanrum höjs kritiska röster mot vägsalt överlag. För att det skadar bilar, växter och påverkar grundvattnet närmast vägen. Sand är dock inget alternativ eftersom det blåser bort efter ungefär 300 bilar och därför bara kan användas på lågtrafikerade vägar.

Så länge vi inte har lust att krypköra ser Karl Schneider inget direkt alternativ till att salta våra vägar. Och varje gång trafiken står still längs infartslederna runt Stockholm blir han påmind om att trafikanternas tålamod inte är särskilt stort. Dessutom visar forskning att ytterligare 60 personer skulle dö eller skadas svårt varje vinter om vi inte använde tömedel på de högtrafikerade vägarna, om vi samtidigt behöll hastighetsgränserna.

Efter 13 år som inköpare har han också konstaterat att det är bra att ha suttit på båda sidor om förhandlingsbordet.

– Den som har mest kunskap gör bäst affärer, det är pudelns kärna.

#vägar / #miljö /#Trafik

Ja tack! Jag vill gärna ha I Perspektivs nyhetsbrev sex gånger per år.

LIKNANDE ARTIKLAR

+ VISA FLER

Tipsa oss! Har du ett spännande projekt på gång? Hör av dig!

+ VISA FLER